Den tidigaste dokumenterade geometrin kan spåras till antikens Mesopotamien och Egypten 2000 år förre Kristus. Den tidiga geometrin var en samling grundläggande principer så som olika typer av längder, grader, area och volym. Dessa kom då det var nödvändigt i ämnen som exempelvis konstruktion, astronomi och andra olika hantverk. De tidigaste skrifterna kring geometri kommer från personerna Rhind Papyrus och Moscow Papyrus från Egypten. Det finns också bevis på babyloniska tavlor av lera och att syd Egyptens Nubiens skapade ett system för geometri där det bland annat fanns tidiga varianter av sol klockor.

Nästa stora framsteg inom geometri kom i antikens Grekland, exempelvis matematikern Thales Miletus använde geometri för att beräkna höjden på pyramider och avståndet till skepp ifrån land. Detta gjorde honom till den första att använda geometri för deduktivt resonemang. Pythagoras etablerade den Pythagoras skolan som hävdar att de var först att bevisa Pythagoras sats, detta kan inte bevisas eftersom teorin har en lång historia. Eudoxus kom på en metod som gjorde det möjligt räkna area och volymer av kurviga siffror. Men också en teori förhållanden för att undvika omättliga storlekar, detta i sin tur gjorde det möjligt för geometrin att utvecklas. Det nästa steget i geometrin var av Euclid med sin väldigt framgångsrika bok Elements vars matematiska metoder används än idag. Euclid utvecklade under sitt liv boken till ett enda logiskt ramverk. Euclids verk lärdes exempelvis ut av en kvinna på 1300-talet vilket är det första exemplet på en kvinnlig lärare i matematiken.

Nästa stora matematiker var från Indien och tillförde mycket till geometrin, speciellt Satapatha Bruhmana regler för geometriska konstruktioner. Många hävdar att den indiska boken Sulba Sutras har det tidigaste muntliga uttrycket för Pythagoras sats och att teorin redan var känt av i gamla Babylonien långt innan Pytagoras. Beviset är att boken innehåller en lista som liknar Pythagoras olika idéer. Ett annat matematiskt begrepp skapat av indier är manuskriptet Bakhshali som visar ett decimalvärde med en prick som representerar noll.

Under medeltiden gav islams matematiker mycket till utvecklingen inom geometri. De största framgångarna skedde i algebra och geometri. Mycket av matematikernas fokus låg på geometri eftersom man inom islam var säkra på att lösningarna inom geometrin skulle komma genom högre kunskap inom algebra.

Nästa stora framgång inom geometrin kom på 1700-talet. Det bestod av två olika framsteg, den första var att analytisk geometri, också kallats geometri med koordinater och ekvationer av Rene Descartes och Pierre de Fermat. Framstegen var nödvändiga för utvecklingen av kalkyler och fysik som vetenskap. Den andra framgången var att man utvecklade det systematiska studiet av projektiv geometri. Projektiv geometri har inga mått eller parallella linjer utan är bara en studie av hur punkter relaterar gentemot varandra.

Nya framgångar på 1900-talet förändrade sättet vi idag studerar geometri. Detta nya sätt nya sätt kallas för non-Euclidean geometrier och upptäcktes by Nikolai Ivanovich Lobachevsky, János Bolyai and Carl Friedrich Gauss.

Geometrins framtid

Nu som alltid arbetar flera matematiker med att komma på nya sätt studera och testa teorier inom geometrin. Som i sin tur kommer förändra hur vi ser på matematiken, samtidigt som det är viktigt komma ihåg den gamla läran.